Efter Chris död får Margaret veta att hennes man varit gift med en kvinna vid namn Erica i 17 år. Hon bestämmer sig för att spåra upp kvinnan och få reda på hela sanningen, men vad hon upptäcker på vägen förbluffar henne. Margaret var förkrossad efter Chris död.
De hade gått igenom mycket tillsammans, inklusive den smärtsamma upplevelsen av att inte kunna få barn, men trots det hade paret varit lyckligt gifta i 35 år tills Chris oväntat dog vid 60 års ålder av en hjärtattack.
Chris arbetade som forskare vid Florida International University, och Margaret var lärare. De båda kastade sig in i sina arbeten när de insåg att de skulle vara ensamma resten av sina liv och lyckades så småningom komma över sorgen över att inte ha fått ett barn.
Men när Chris dog sattes Margarets liv på prov igen. Hon hade svårt att återhämta sig efter förlusten. I flera dagar kramade hon hans bagage och grät i timmar, påmind om alla stunder de delat tillsammans. Hon åt eller sov knappt och isolerade sig från alla. Oroad besökte hennes granne och nära vän, fru Duncan, henne en dag.
“Gör inte så här mot dig själv, Margaret,” sa hon. “Jag vet att det är svårt, men tänk på din egen hälsa också. Du kan inte ignorera din hälsa på det här sättet!” “Jag vill inte tänka på något alls, Claire,” sa Margaret. “Med Chris borta känns det som om jag inte längre har någon livsglädje. Jag tror att vi borde ha övervägt adoption; åtminstone skulle ett barn ha lindrat min sorg.”
“Varför gör du inte det nu?” föreslog fru Duncan. “Du tjänar fortfarande pengar, och jag tror inte att det skulle vara några problem. Om du vill kan min syster rekommendera ett bra barnhem nära henne. Vi kan alla åka dit!” “Jag ska tänka på det, Claire,” sa Margaret medan hon torkade sina tårar.
“Tack för att du kom. Jag mår mycket bättre nu när jag har pratat med dig.” “Var inte dum, Margaret,” sa fru Duncan när hon reste sig för att gå. “Vi har känt varandra i nästan 15 år. Låt mig veta om du känner dig nere igen. Jag finns alltid här för dig.”
Efter att fru Duncan lämnat den dagen funderade Margaret på om hon borde adoptera ett barn. Hon var ju ensam, och det barnet skulle förmodligen fylla tomrummet i hennes liv. Så hon bestämde sig för att ge det en chans och började leta efter sitt ID och andra dokument. Men hon kunde inte hitta sina bankutdrag någonstans. Kanske har jag lagt det i
Chris arbetsrum, tänkte hon när hon var klar med att kolla i sista lådan. Hon gick in i arbetsrummet och sökte igenom skåpet där Chris ofta förvarade sina arbetsdokument. Men medan hon var upptagen med att utforska hyllorna föll en fil plötsligt till marken och avslöjade två pass. Margaret plockade upp det och började bläddra igenom innehållet.
Till sin förvåning hittade hon också ett ID inuti filen. Det hade Chris bild på sig, men namnet var registrerat som George Black. Hon kontrollerade snabbt passen, och medan ett bar hans riktiga namn, visade det andra namnet George Black igen. Vad är det som händer? Varför har du ett konstigt ID och olika pass, Chris?
Är det här vad du gjorde när du var borta hemifrån i veckor? Margaret var chockad. Hon kollade ID:t igen för en adress och upptäckte att det var registrerat någonstans i New Jersey. Tack och lov var adressen inte falsk. Hon var fast besluten att ta reda på vad som pågick, så hon tog ett flyg nästa vecka och åkte direkt till den nämnda adressen när hon anlände.
En medelålders kvinna öppnade dörren. Hennes namn var Erica. Hon var lång och hade hasselnötsfärgade ögon. Hon var klädd i en lös rosa klänning, men Margaret kunde se att hon var gravid eftersom hon höll sin hand på magen. “Hej, hur kan jag hjälpa dig?” frågade hon mjukt.
“Hej, mitt namn är Margaret,” presenterade Margaret sig. “Känner du någon som heter George Black?” “Ja! Han är min man. Han är på en forskningsresa. Vad har hänt? Mår han bra? Det är inget fel, eller hur?” frågade hon oroligt.Med tanke på Ericas tillstånd bestämde sig Margaret för att det var bättre att inte avslöja hela sanningen för henne på tröskeln.
Så hon bad Erica om att få komma in, och när hon satt ner berättade hon hela historien för henne. Men Erica vägrade tro på det. “Jag tror inte på dig!” utbrast hon när Margaret avslutade. “Vi har varit gifta i 17 år! Vilka bevis har du på att George var din man? Kanske har du gjort dessa pass själv istället för honom. Gå nu innan jag ringer polisen!”
“Jag ljuger inte, Erica,” förtydligade Margaret. “Du har sett dessa bilder. Det är foton från vårt bröllopsjubileum. Han försvann ofta i veckor eller månader och sa att det var en forskningsresa; nu vet jag exakt vad han höll på med.” “Tja, det är en fantastisk historia, damen,” snäste Erica. “Nu går du härifrån, annars måste jag avvisa dig!”
“Okej, om du inte tror mig är det okej, men säg mig en sista sak…” Margaret frågade Erica när George brukade lämna hemmet för forskningsresorna. Och det visade sig vara samma period som han stannade hemma i Florida. “Och om du fortfarande inte tror mig vet jag att han har ett födelsemärke på sin vänstra axel. Tror du mig nu?” fortsatte Margaret.
När Erica hörde det grep hon om sin mage och började gråta. Margaret skyndade sig fram för att fånga henne innan hon föll. Men den gravida kvinnan föll snabbt till marken och svimmade. Margaret ringde ambulansen och skyndade sig till sjukhuset där Erica födde en vacker liten flicka som hette Charlotte genom kejsarsnitt.
När Margaret kollade till henne på avdelningen efter förlossningen kunde Erica inte sluta gråta. “Tack för att du räddade mig och mitt barn, Margaret,” snyftade hon. “Jag kan aldrig tacka dig nog. Och jag är ledsen för att jag var otrevlig mot dig. Jag misstänkte också att George ljög, men jag tänkte aldrig på det så mycket eftersom jag var rädd för att förlora vår familj. Jag är så ledsen…”
“Det är okej, Erica,” tröstade Margaret henne och kramade henne. “Du måste vara stark för din lilla flicka, och om du behöver någon hjälp finns jag alltid här för dig. Det är trots allt inte ditt fel att Chris gjorde vad han gjorde. Det bästa vi kan göra nu är att bli varandras stöd. Vad tycker du?” Erica log och nickade. Och i slutändan blev Margaret Charlottes gudmor.
Vad kan vi lära oss av den här berättelsen? Ibland är våra instinkter korrekta. Erica hade en känsla av att George/Chris dolde något för henne, och det visade sig vara sant. Lär dig att vara hjälpsam och snäll. Margaret kunde ha övergett Erica i hennes nöd, men det gjorde hon inte. Hon ringde 112 och såg till att Erica och hennes barn var i säkerhet.
