Kanske måste alla vara lite egoistiska i dagens värld, men det gör ont och är sårande när nära och kära behandlar en så.
Min dotter lovade mig att alltid ta hand om mig, men nu väntar hon bara på att jag ska dö. Saken är den att jag handlade dumt, lät mig påverkas av hennes övertalning och sålde min lägenhet. Min dotter sålde också sin etta och köpte en trea där vi nu bor tillsammans.
När min dotter insåg att det inte fanns mer att ta från mig, förändrades hennes och barnbarnets attityd gentemot mig, och de började låtsas som om jag inte fanns.
Jag uppfostrade min dotter ensam, eftersom hennes far dog tidigt.
Efter att ha avslutat gymnasiet började min dotter på universitetet, men under andra året blev hon gravid.
Det bestämdes att hon skulle föda, och jag tog på mig alla ansvar för barnbarnet medan hon studerade och hade sitt eget liv. Min dotter hade många olika män, men den rätta träffade hon aldrig.
Barnbarnet växte upp och började på college.
Efter att ha separerat från ännu en pojkvän började min dotter övertala mig att sälja min lägenhet, eftersom hon ville sälja sin etta och använda de gemensamma pengarna för att köpa en trea.
Då verkade det vara det bästa alternativet för mig, eftersom jag har många hälsoproblem, och på så sätt skulle jag ha mina nära hos mig. Men allt gick inte som jag trott, och i den nya stora lägenheten lever alla sitt eget liv utan att bry sig om de andra.
Jag kan sitta hela dagen i mitt rum, och min dotter och barnbarnet märker det knappt. Ofta bjuder min dotter hem gäster och har roliga sammankomster, men jag blir aldrig kallad till bordet. Dessutom kan hon förolämpa och förödmjuka mig när det kommer gäster.
Nyligen började min dotter bo med en man som beter sig i vår lägenhet som om han äger den. Han går till och med omkring i bara kalsonger framför mig.
En gång kunde jag inte längre stå ut och sa till honom, då skickade han bara iväg mig. Jag berättade det för min dotter, men hon sa att det var mitt eget fel, eftersom jag inte borde blanda mig i andras angelägenheter.
Barnbarnet kommer hem bara för att sova, annars är hon antingen på college eller umgås med sina vänner. Och när vi ses, vill hon inte prata med mig. Nyligen hade jag en jubileumsdag, men ingen kom ihåg det.
Kanske har någon haft en liknande situation? Kan ni ge tips om hur jag kan få mina nära och kära att återigen älska och respektera mig?
