Jag trodde att jag var en bra svärmor och mormor, alltid redo att hjälpa min son och svärdotter, men jag insåg snart att jag blev tagen för givet.
När min svärdotter, Sarah, visade mig bristande respekt, visste jag att jag var tvungen att ta tag i situationen och sätta saker till rätta.
Min historia handlar om att lära sig sätta gränser, stå upp för sig själv och kräva den respekt man förtjänar. Under två år arbetade jag hårt medan jag passade mina barnbarn i tre timmar varje dag.
Det tog på krafterna, och jag led av ryggsmärtor och ledproblem. Till slut bestämde jag mig för att boka en välbehövlig semester, en chans att vila och återhämta mig.
Jag informerade min son, George, och Sarah i god tid. “Ni kommer behöva ordna med barnpassning de kommande veckorna,” sa jag.
Sarahs svar var inte särskilt omtänksamt. “Vad menar du? Var ska du vara?” frågade hon, som om det var orimligt att jag ville ta tid för mig själv.
Jag blev inte arg för att jag ogillade Sarah; det var hennes själviskhet som frustrerade mig. Det verkade som att jag förväntades vara tillgänglig hela tiden. “Jag ska på semester till Bahamas. Jag har redan köpt biljetter och bokat hotell,” svarade jag.
Deras reaktioner var ovärderliga. George verkade chockad. “Det här är så olikt dig, mamma. Vem åker du med?” frågade han, som om jag aldrig hade rest förut. Jag påminde honom om att jag reste hela tiden innan de fick barn.
Sedan kom den riktiga frågan: “Var ska vi hitta någon som kan passa barnen gratis varje dag?” frågade George. Det var då jag insåg att jag hade skämt bort dem.
Jag föreslog att de kunde fråga Sarahs föräldrar eller ordna lekdate med vänner. Det var inte min uppgift att lista ut vad de skulle göra med sina egna barn.
Jag lämnade utan att vänta på deras svar, med vetskap om att det bara skulle göra mig mer upprörd. Jag kunde se att de kämpade, men jag hade bestämt mig. Jag skulle fly från mina ansvar, och även om jag avskydde känslan av att springa bort, visste jag att det var rätt beslut.
När jag kom hem såg jag att Sarah hade lämnat flera röstmeddelanden, som jag ignorerade. Min terapeut hade fått mig att inse att jag överansträngde mig och behövde en paus.
Jag skickade George och Sarah mina reseuppgifter som en artighet, och stängde ute deras försök att få mig att ändra mina planer.
Under de kommande veckorna försökte Sarah upprepade gånger övertyga mig om att ta med barnen eller att avboka min resa helt. Men jag stod fast, med min terapeuts råd i minnet: “Stå på dig. Du gör det här för ditt eget välmående.”
När dagen för min resa äntligen kom, lämnade jag utan tvekan. De första två dagarna var rena lyckan—massage, strandpromenader, piña coladas och solnedgångar.
Men på den tredje dagen fick jag ett oroande meddelande från Sarah: “George är på affärsresa, mina föräldrar har husreparationer, och jag ska på retreat… till Bahamas! Jag behöver att du passar barnen.”
Jag var rasande. Hur kunde hon tro att min semester betydde att jag var tillgänglig för att passa barn? När de kom, hälsade jag på mina barnbarn med kärlek, men nämnde inget om barnpassning.
Dagen därpå fick jag ett panikartat samtal från Sarah. “Vad händer? Var är du?” krävde hon.
Lugnt svarade jag: “Jag är på spa, och får en massage. Varför frågar du?”
Sarah, tydligt frustrerad, svarade: “Barnen gör mig galen, och jag behöver en paus!” Då hade jag fått nog. Jag gav henne en utskällning och förklarade att hon inte ens hade övervägt mina behov.
“Du pratar alltid om vad du behöver, men har du någonsin frågat mig vad jag vill? Tänkte du ens på att fråga om jag ville passa barn under min semester?”
Sarah stammande, försökte be om ursäkt, men jag var inte klar. “Du antog att jag alltid är här för din bekvämlighet. Jag älskar mina barnbarn, men jag behöver min tid också. Jag är på semester för att ladda om och ta hand om mig själv.”
Till slut förstod hon. Hennes ton mjuknade, och hon medgav att hon hade haft fel. “Du har rätt. Jag borde ha frågat. Jag ska ordna något annat.”
Även om jag kände en liten ånger över hur hård jag hade varit, visste jag att det var nödvändigt. Folk behandlar dig på det sätt du tillåter, och jag hade låtit dem utnyttja mig för länge. Jag sa till henne:
“Nu ska jag njuta av resten av min semester. Du borde hitta ett sätt att njuta av din också, utan att förlita dig på mig.”
Jag la på och återvände till min massage, kände en våg av tillfredsställelse. Jag hade stått upp för mig själv och satt de gränser jag borde ha satt för länge sedan. För första gången på år kände jag mig verkligen i fred, med vetskapen om att jag inte skulle bli störd igen.
När jag låg där och lät stressen smälta bort insåg jag att jag hade återtagit min tid och mitt välbefinnande.
Jag hade lärt min svärdotter en värdefull läxa om respekt och gränser, och jag var stolt över att jag äntligen hade tagit ställning.
Tyvärr är jag inte den enda som har behövt lära någon en läxa om respekt. Marks mamma fortsatte att tjata på hans gravida fru så mycket att hon var tvungen att lämna.
Mark kom på ett smart sätt att hjälpa sin mamma att förstå vikten av gränser och respekt.
